Snälla. Låt allt bli bra igen..
Jag trodde vi hade det så bra.
Jag vet inte vad som kommer att hända.
Jag vet inte vad han tänker på.
Jag vet inte hur lång tid det kommer att ta.
Jag vet inte vad jag göra. Vad jag ska ta mig till.
Jag vet faktiskt precis ingenting.
Känns som jag är en oskyldigt dömd brottsling som nu väntar på sin dom.
Hur ska jag göra för att klara mig igenom detta?
Hur ska jag göra för att kunna hålla hoppet uppe?
Finns det ens något hopp..?
Just nu är jag en zombie. En levande död.
nya tatueringen
Jag har ju lovat att visa en bild på den nya tatueringen
detta är inte en speciellt bra bild,
men något går ju att få ut ifrån den i all fall :)
världens bästaste pojkvän
Nu ligger man här i sin alldeles för stora säng helt ensam och funderar.
Mitt humör har verkligen varit vingligt det senaste.
Jag kan börja gråta för allt och ingenting och blir irriterad jättefort..
Eftesom jag inte har någon PMS så lär der bero på den där jävla stressen
som i sin tur beror på det där jävla JING.
Det ska bli så jävla skönt nu när allting tar slut!! Är så trött på det att jag vill kräkas.
Annars har jag haft en riktigt bra dag.
Allting började förstås med att vakna upp med världens underbaraste pojkvän,
som var extra mysig och gosig idag...
När han åkte ner för att träna kunde jag lägga mig i solen och steka tills pappa
bad mig rengöra i "sopskåpet"... surt tyckte jag då...
men det var bara tills jag hittade mitt minneskort till mobilen ligga där bredvid
sophinken (tappade bort det några dagar innan). Jag menar, hur mycket tur kan ha?
Inte nog med det utan älsklingen kommer tillbaka med en present till mig,
bara sådär utan någon som helst anledning fick jag ett presentkort så jag kan få
göra mina naglar snygga! Som jag velat göra hur länge som helst!!
Som jag nämt tidigare, jag har den bästa pojkvännen som finns!
Nu ska jag försöka somna ändå
måste vara utvilad så man kan skrika på HÅÅÅÅÅVEE imorgon!
Puss o hej,
leverpastej..
